I detta avsnitt av poddcasten Biblioteket i Rebbetuaröd, drar vi iväg i känslor och romantik. Inte rosor och middag med ljus, dock, utan den konstnärliga rörelse som föddes under 1800-talet, mitt i Napeolonkriget och begynnande industrialism. Närmare bestämt har vi läst den kanske mest klassiska av klassiska dikter – Ozymandias av Percy Shelley!
Denna dikt har använts i alla möjliga sammanhang, som TV-serier och filmer, där dess tema högmod, fall och tidens skoningslösa gång har använts med stor effekt.
Dikten Ozymandias:
I met a traveller from an antique land
Who said: Two vast and trunkless legs of stone
Stand in the desart.[d] Near them, on the sand,
Half sunk, a shattered visage lies, whose frown,
And wrinkled lip, and sneer of cold command,
Tell that its sculptor well those passions read
Which yet survive, stamped on these lifeless things,
The hand that mocked them and the heart that fed:
And on the pedestal these words appear:
”My name is Ozymandias, king of kings:
Look on my works, ye Mighty, and despair!”
Nothing beside remains. Round the decay
Of that colossal wreck, boundless and bare
The lone and level sands stretch far away.
— Percy Shelley, ”Ozymandias”, 1819 edition[
